Den galnaste tävlingen, i den märkligaste av tider. Ett GBDuro-äventyr med Josh Ibbett.

20 Aug 2020

2020 har varit olikt alla andra år, i alla avseenden. En del tävlingar har tvingats ställa in, andra har ställt om. GDDuro är en av dem. Och 2020 års upplaga kan ha varit galnare än de senaste månaderna vi har gått igenom.

När pandemin Covid-19 slog till i februari 2020 kunde ingen förutse vad som skulle hända. Med lockdowns och restriktioner fick många ställa in sina planer de kommande månaderna, vilket skapade en osäker tillvaro i hela cykelvärlden. När skulle allt bli normalt igen? När skulle tävlingarna kunna arrangeras, oavsett om det var för proffs, elit eller motionärer. Kunde man räkna med att ändå få fortsätta cykla ute?

För alternativa cyklister som Josh Ibbet kan det ha betytt ännu mer. Med omfattande statliga reserestriktioner i stora delar av världen, var det inte längre en självklarhet att kunna göra det de älskar mest - att uppleva äventyr.

Dirty Reiver? Inställt. Tour Divide? Inställt. Dirty Kanza? Inställt.

Alla behövde anpassa sig fort och finna sig i det nya normaltillståndet. Människans anpassningsförmåga är ändå fenomenal, och det var exakt det som hände. Vi anpassade oss. Icke-cyklister började cykla, rutinerade cyklister upptäckte nya vägar alldeles utanför dörren, och arrangörerna hittade nya sätt att genomföra event med social distansering.

2020 skulle den andra upplagan av GBDuro genomföras - ett 2 000 kilometer långt lopp, helt utan support, från södraste änden av England till nordtippen i Skottland. Genom att reducera antalet möjliga kontakter under tävlingen - där deltagarna skulle vara helt självförsörjande - kunde man skapa det ultimata Covid-säkra loppet.

Foto: GBDuro

Förändringen innebar att alla deltagare fick bära all egen utrustning från start till mål, inklusive den mat de behövde under vägen. Deltagarna fick också ta fullt ansvar för den egna sov- och cykeltiden.

Efter att ha cyklat de flesta stora bikepacking-eventen i världen de senaste åren, var Josh Ibbett, segrare i Transcontinental race 2015, definitivt sugen på att anta utmaningen med en 30 kilo tung cykel på vägarna i det egna hemlandet.

Vad som hände sen är en helt episk historia.